Dags för det sjätte kunskapsseminariet om skog, med visst fokus på Hornsö. Denna gång, 27-28 september, handlade det om restaurering av skogsmiljöer, så helgens innehåll är tillämpligt på många ställen. Bakgrunden var ju att 2024 godkändes till sist EU:s lag för naturrestaurering. Nu ska den förverkligas i Sverige och ett antal myndigheter har fått regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till nationell naturrestaureringsplan. Det borde öppna upp för lokala och regionala initiativ från den ideella naturvården, särskilt som ”Tidö-regeringen” aviserat att implementeringen i vårt land ”ska hållas igen”, så att effekterna på våra skogsindustrier och skogsägare minimeras.
Sätten att restaurera skogsmiljöer kan handla om gallring, frihuggning, mer våtmarker, betesdrift, bränning. I skrivelsen Sveaskogs ekoparker finns en bakgrund till seminariet; en kort historik för Sveaskogs bildande av ekoparkerna, hur denna ambitionen har förvaltats, och hur EU:s förordning för restaurering av värdefull natur, trots regeringens försök att vingklippa dess införande i Sverige genom att sätta 1995 som referensår, ändå skulle kunna testas/utvecklas i (till exempel) Sveaskogs fem ekoparker i Götaland.
I Hornsö ekopark och i angränsande naturreservat har flera insatser redan gjorts, vilket kanske kan ge bättre förutsättningar att området en dag kan bli en nationalpark.. Om detta fick vi, ca 40 personer inkl. föreläsarna, höra denna helg, men framför allt hur man på andra håll i södra Sverige har genomfört flera ganska omfattande och framgångsrika restaureringsarbeten.
Traditionen vid dessa Staby-konferenser är att de inleds av en lokal politiker, och denna gång var det kommunalrådet Daniel Lindvall i Nybro kommun, som berättade hur viktig skogen är för honom och kommunen, och lite om hur man försöker förvalta denna. Tack för de goda orden!
Naturskyddsföreningens expert på biologisk mångfald Jörgen Sundin, på Rikskansliet, gästade oss och berättade om EU:s nyligen antagna Restaureringsförordning, med avstamp i den tidigare antagna ”europeiska gröna given” och Biodiversitetskonventionen. Nu ska alla/flertalet?/ ekosystem, naturtyper och arter (?) restaureras för att ge ökad biologisk mångfald och säkra ekosystemtjänster, begränsa temperaturökningen till 1.5°C och bygga upp Europas resiliens (motståndskraftig natur) mot naturkatastrofer, för ökad födosäkerhet. Minst 20 % av EU:s land- och havsområden ska restaureras senast 2050, i en ramlagstiftning, dvs medlemsstaterna bestämmer sina styrmedel och lagar för sin restaureringsplan, klart 2027! Och baserat på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap!
Ett komplicerat mönster av mål, del och trender förevisades. Bedömningar ska göras i en 3(4)gradig (än så länge) verbal skala, där bl.a. referensareal ska fastslås (sannolikt kontroversiellt), där ett visst resultat ska uppnås 2050. Tyvärr har regeringen fastställt att referensåret ska vara 1995, dvs när det mesta redan har skett av försämringar i länets naturområden. Problem finns med behov av ett system för att förebygga försämring, att restaureringarbetet inte kan stoppa enskilda åtgärder och att mer inventering av naturtyper behövs.
I regeringens förslag för den nationella restaureringsplanen, till Naturvårdsverket m fl myndigheter, står bl a att förordningens flexibilitet ”ska nyttjas till fullo där det är möjligt” och ”för att skydda företags konkurrenskraft… ska plan och författningar inte gå utöver miniminivån”! Man kan ju undra vad detta kommer att innebära av kompromisser…. Jörgen resonerade runt naturtyper och dess ytor nu och framledes, samt visade tidsplanen för det nationella arbetet, med beredning” och kommissionens granskning under 2026, sedan revidering till beslut, preliminärt 1 sept 2027. Slutligen påvisades en del avgörande frågor för arbetet framåt, läs mer i bildserien HÄR.
Det nästan tusen hektar stora Biskopstorps naturreservat är ett av södra Sveriges största skogsreservat, beläget en dryg mil norr om Halmstad och utgör ca 3 & av Hallands areal. Stora delar av Halland hade under flera sekler berövats sin naturliga skog, det blev betesmarker i form av ljunghedar som regelbundet brändes. Runt förra sekelskiftet planerades ofta gram, men i detta reservat ersätts gran nu med ädellöv. Henrik Malm vid Länsstyrelsen i Halland berättade att trots den ”hårdhänta historien” finns en hel del värdekärnor och nyckelbiotoper kvar, vilka man nu försöker gynna och restaurera. Man gallrar och ringbarkar gran, röjer björksly, skapar bryn där boken ska trivas, och har planterat stora mängder av främst bok och ek. Angrepp av granbarkborren har nästan varit ”till hjälp”. Man har stängslat för att minska betning av alla nya skott och plantor av lövträd, liksom även rara örter, och i en del av reservatet går korna på skogen som förr i tiden. Granen har minskat från 320 ha till 40 ha, de återstående lämnas kvar, blir äldre och ”naturaliseras” till naturvårdsträd. Även bränning av ljung gör, även av kulturhistoriska skäl. Området är ett populärt utflyktsmål, med många vandringsslingor m.m. ett rikt bildmaterial, reflektioner kring vad som är framgångsrikt, och en del råd kring restaurering kan läsas mer om HÄR.
Restaurering av ädellövskog berättade Tove Hultberg om, utifrån erfarenheterna från Söderåsens nationalpark, i mellersta Skåne. Efter att området under 17/1800talen dominerades av betesmark, har sedan främst bok och björk, men även avenbok, ek, lind och al. Eftersom flera av dessa är viktiga värdväxter för många rödlistade arter av vedartade växter (torde gälla även djur, främst insekter) är ett mål att gynna, dvs restaurera beståndet av nämnda lövträd. De är alla klassade som ”icke gynnsam bevarandestatus”, ofta fragmenterade och isolerade. Klimatförändringar ”tvingar” dem dessutom norrut. Inom ett Life-projekt 2002-2006 inskaffades lämpliga ”utvecklingsområden”, man försökte med häst och svin göra en gynnsam markberedning, och satte en halv miljon (!) plantor (lokal provinsens!). Lärdomar: Små hägn, om alls! Gran som skärm för bok! Använd även kommersiella metoder! Sprid risken med många trädslag! Nytt projekt 2025-2030 vill skapa mer naturlik skog av tidigare kommersiellt brukad skog: Fokus på bok! Gläntor och bryn! Veteranisering! Mulmholkar! Med mera… Även vaksamhet mot ”algsvampen” Phytophtora som är ett ökande hot. Läs mer i bildserien HÄR. (Inte ännu!)
Bränder i naturreservat kan ju låta drastiskt, men anlagda eller ”naturliga” sådana förekom ofta förr i alla skogar, kanske vart 30:e år. Dessa kan se som ”en lagom störning”, ett vanligt ekologiskt fenomen och begrepp, vilket behövs för att upprätthålla en hög och varierande biologisk mångfald. Ellen Flygare från Länsstyrelsen i Kronoberg berättade om deras naturvårdsbränningar i reservaten StocksmyrBrännan och Storasjöområdet, bägge öster om Växjö. Hon visade hur dendrokronologiska studier och pollenanalyser i Storasjöområdet visar hur olika typ av skog avlöst varandra, och hur detta visar hur området omväxlande brunnit, betats eller avverkats under de senaste 5000 åren.Vi fick höra vad som händer med olika biotoper och arter vid brand, men också vad som händer om det inte brinner! Det finns (i dessa småländska skogar?) kanske 100 arter som är direkt beroende av brand, och kanske 1000 arter som hotas av att det finns för lite död ved i landskapet.
Nu pågår projektet Life2Taiga, med syfte att restaurera ffa tallskogar, deltagare är 17 länsstyrelser, Naturvårdsverket och dess finska motsvarighet med ett 20-tal platser. Även några bränningar i Hornsö ingår. Flera olika målbilder och metoder/tidpunkter prövas. Man ”fick åter” bl.a. svedjenäva och raggbock, och menar nu att naturvårdsbränning är en effektiv skötselmetod, några veckors arbete ger positiva naturvärden kanske 200 år framåt, men även andra åtgärder behövs, t ex plantering av ädellövträd. Skogsbruket borde delvis kunna göra liknande insatser. Läs mer i bildserien HÄR. (Inte ännu!)
Ek och andra lövträd blir ju ännu mer värdefulla när de uppnår hög ålder, flera hundra år. Då bildas sprickor och ihåligheter uppträder, även pga hackspettar m fl. I stora håligheter i riktigt gamla träd bildas mulm, dvs en mix av flisor, lavar, mossor och svampar, döda insekter, fågel- och fladdermusspillning m.m., och detta fenomen experimenterar man med i s.k. mulmholkar.
Man kan ”påskynda” åldrandet genom s.k. veteranisering eller förgubbning som är den norska benämningen. Annika Lydänge, på Länsstyrelsen i Bleking, berättade om projektet Life Bridging the gap, där man arbetat med att skapa håligheter, ringbarkning, fläkning, blixtnedslagsliknande skador och uppsågade ”fågelholkar” på drygt 2000 träd i Östergötland, östra Småland och Blekinge. Positiva resultat efter 6 resp. 13 år; hög överlevnad bland träden, håligheterna används av fåglar, fladdermöss och skogsmöss och en hel del insekter gynnas, även rödlistade. Man har även (på Nordens Ark) fött upp större ekbock och planterat ut, oklart resultat. Läs mer i bildserien HÄR.
I Nybro har gjorts stora satsningar på sandälskande insekter, blommor och pollinatörer. Mycket har gjorts med ganska lite pengar i samverkan med kommunens politiker och exempelvis golfklubben. Kommunekologen Olof Persson ………….
Läs mer i bildserien HÄR. (Inte ännu!)
Slutligen var det då frågan vad som händer i Hornsö, blir det någon nationalpark av Sveaskogs ekopark, tillsammans med en del naturreservat? Per Jiborn, vår kassör och skogsexpert, berättar att Naturvårdsverket lämnade sin slutrapport i juni, av skogsutredningens förslag återstår nu tre kandidater; Hornslandet i Hälsingland, Böda på Öland och Hornsö i östra Småland. Hornsöområdet ägs i huvudsak redan av staten, men det krävs restaurering och förstärkt skydd, men kommunernas bifall och annan lokal samverkan behövs också. Senaste året har hänt en hel del här, t ex planetring av lövträd med landshövdingen, en utredning om svart stork pågår, en klassresa med plantering, föreläsningar för politiska partier och en cykeldag – Lövskogstrampet – i Blomstermåla. Länsförbundet jobbar på framöver, med nytt Lövskogstramp, att väcka idén att naturturism kan bli en valfråga, att framställa krav om starkare skydd m.m. Läs mer i bildserien HÄR.
TACK alla kunniga och engagerade föredragshållare! Flertalet av dessa kan ses i bild här nedan!
På söndagen besöktes tre lokaler i Hornsö ekopark
Denna text skriven flera månader efter mötet, detta pga olyckliga omständigheter med bilderna, samt tidsbrist. Detta beklagas! / Jan Hn
F.n. beklagar jag även de blankrader som är inskrivna inte verkar kunna visas!
Kommentera