Här hade 300 hektar gammelskog kunnat stå på kommunal mark. Istället återstår bara 50 hektar som är 120 år eller äldre och av det som finns kvar ska hälften avverkas. Kommunskogens öden i Mönsterås väcker frågor om hur gemensamt ägda skogar förvaltas och hur den kommunala demokratin fungerar.  

 För fyrtio år sedan omfattade Mönsterås kommunskog väster om Blomstermåla gott och väl 1 000 hektar. Det var ingen orörd skog. Här hade djuren betat och människorna plockhuggit i århundraden. På 1960-talet gjorde kalhyggena entré, men trots detta var nästan halva skogen 60 år eller äldre i slutet av 1980-talet. Om träden hade fått stå kvar, hade kommunskogen idag kunnat omfattat 300 hektar gammelskog med höga rekreations- och naturvärden. Men så blev det inte.  

 – Mycket har hänt sedan Södra 1988 upprättade en skogsbruksplan för friluftsområdet Långehäll. Delar av kommunskogen har sålts eller bytts mot annan mark. I det som blev kvar har Södra gått hårt fram, trots att området sedan början av 1990-talet är klassat som en rekreationsskog där friluftsliv och biologisk mångfald ska prioriteras, inleder Lars Engström, ordförande i Stranda Naturskyddsföreningen i Mönsterås. 

– Då, 1988, fanns det nästan 450 hektar skog som var äldre än 60 år. Nu återstår bara 150 hektar. Dagens friluftsområde präglas istället av kalhyggen och ungskogar, där det är ont om svamp och bär och svårt att ströva och orientera.  

 Naturskyddsföreningen har reagerat starkt på att tre översiktsplaner från 1991 och framåt inte respekteras av de som förvaltar kommunskogen. Rekreation, friluftsliv och biologisk mångfald ska enligt fullmäktige prioriteras, men i praktiken har det blivit ett skogsbruk med kalhyggen, markberedning och plantager.  

– Det är inte bara genomarbetade översiktsplaner som man struntat i. Även Mönsterås egna miljömål har vägt lätt. Beslut om att gammelskogar ska värnas, värdefull natur skyddas och att de egna skogarna ska inventeras och brukas utan kalhyggen har aldrig genomförts. Därför vill vi veta hur våra politiker ser på demokratiskt fattade beslut, säger Lars Engström.  

Redan i början av valåret 2026 skickade Stranda Naturskyddsförening tillsammans med länsförbundet i Kalmar län en skrivelse till fullmäktiges alla partier. Efter det har Naturskyddsföreningen träffat socialdemokrater, centerpartister, moderater och kristdemokrater. Dessa samtal har sedan kompletterats med ytterligare skrivelser. Den senaste redovisade resultatet av inventeringen av kommunskogens äldre delar, som Naturskyddsföreningen själv har bekostat. 

– Vi uppskattar samtalen, men är förvånade över att inget parti agerar. Oppositionen är kritisk, medan de styrande partierna verkar tycka att det är OK att kalavverka stora områden i ett friluftsområde, säger Per Jiborn, skogsansvarig på Naturskyddsföreningen i Kalmar län och fortsätter. 

Längst går Kristdemokraterna. Det är det enda parti som har motiverat sin ståndpunkt i ett skriftligt svar. KD svarar att fullmäktiges översiktsplaner och miljömål är vägledande och därför inte behöver följas. Vidare hänvisar partiet till äganderätten som en grundläggande princip. Det argumentet förstår vi faktiskt inte. I en representativ demokrati väljer medborgarna sina politiska företrädare, som sedan fattar beslut i fullmäktige. Då är det rimligen fullmäktiges beslut som bäst speglar medborgarnas vilja för en skog som ägs gemensamt. De besluten ska inte enskilda politiker, tjänstemän eller Södra kunna ompröva i ett senare skede. Då respekteras ju inte äganderätten, avslutar Per Jiborn.