En bråkdel av östra Smålands natur är skyddad. Av landarealen har bara 1,6 procent ett långsiktigt riktigt skydd. Det placerar östra Småland sist i hela landet. Samtidigt är det i Smålands östra delar som den biologiska mångfalden är mest hotad. Denna kris vill Naturskyddsföreningen i Kalmar län synliggöra på den internationella dagen för biologisk mångfald den 22 maj.

Rödlistan redovisar arter som riskerar att försvinna eller där populationen har minskat kraftigt de senaste åren. Enligt Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet finns det 1 164 rödlistade arter som är bofasta i östra Småland. Det vill säga Kalmar län förutom Öland. Det är nästan dubbelt fler än i Kronobergs län och betydligt fler än vad som listas för Jönköpings län. På listan för östra Småland finns bortåt 400 skalbaggsarter, över 150 fjärilar, nästan lika många storsvampar och över hundra arter av kärlväxter. Dessutom tillkommer drygt 50 fåglar som berguv, tofsvipa och spillkråka och 11 arter av däggdjur som skogshare och igelkott. Flest rödlistade arter är knutna till skogen, främst då lövskogar, och jordbrukslandskapets hag- och ängsmarker.

Pärlemorfjäril (-ängs?)

Det är främst två stora förändringar på landskapsnivå, som hotar östra Smålands biologiska mångfald. För det första när gamla bondeskogar kalavverkas och ersätts med likformiga och täta gran- och tallplanteringar. Det andra hotet är när mindre jordbruk lägger ner och ängs- och hagmarker växer igen och tidigare beten upphör.

Och artdöden är redan ett faktum i östra Småland. Mer än 150 arter är enligt Artdatabanken regionalt utgångna. Det vill säga de finns inte längre i östra Småland. I vissa fall är de även nationellt utdöda. Även här är skalbaggarna värst drabbade följda av kärlväxter, steklar, fjärilar och fåglar. Mellanspetten häckar inte längre i Sverige och vitryggig hackspett saknas i Götaland. Snart riskerar även två dagfjärilar att läggas till listan. Efter torkan 2018 har varken veronikanätfjärilen eller kronärtsblåvingen noterats på sina sist kända lokaler i östra Småland.

Hagtornsfjäril på kärrtistel

Läget förvärras av att naturskyddet är kraftigt eftersatt i östra Småland. Visserligen har flera viktiga skärgårdsmiljöer med mycket vatten ett långsiktigt skydd. Men längre in i Småland är ytterst lite skyddat i form av nationalparker, naturreservat och biotoppskydd. Värst är läget i Emmaboda och Vimmerby där bara en respektive två promille av landarealen är skyddad. Men även i Kalmar, Torsås och Hultsfreds kommun är mindre än en procent skyddat. Kontrasten mot Öland är slående, där är nästan 14 procent av öns landyta skyddad.

På den internationella mångfaldskonferensen i Nagoya i Japan hösten 2010 ställde sig Sverige och en lång rad länder bakom en strategisk plan för att skydda den biologiska mångfalden. Målet var att minst 17 procent av landarealen skulle skyddas till 2020 och att urvalet skulle vara ekologiskt representativt. Den ambitionen syns knappt i östra Småland. Sedan löftet i Nagoya har andelen skyddad natur på land i östra Småland bara ökat med två promille. Och tvärtemot vad man kan tro, avsattes det mesta under regeringen Reinfeldts sista fyra år vid makten.

 

Ekoxe (hona)                   Ängsklocka

– Dagens akuta art- och naturkris måste tas på allvar av våra politiska partier, säger Per Jiborn, skogsansvarig på Naturskyddsföreningen i Kalmar län och fortsätter.

– Det krävs krafttag från regering, riksdag och myndigheter, men idag går utvecklingen åt fel håll. Anslagen till skötsel av värdefull natur har de senaste åren minskat dramatiskt här i Kalmar län. Och art- och naturkrisen handlar inte bara om sällsynta småkryp. I grunden handlar det om att bevara naturens förmåga att leverera livsnödvändiga ekosystemtjänster. Granbarkborrarnas framfart här i östra Småland visar baksidan av ekosystem i obalans.

– Dessutom är det dags att lyfta fram naturens andra nyttor. Naturskydd kan med fördel kombineras med naturturism, lokal livsmedelsproduktion, folkhälsa och rekreation. Näringar och nyttor som kan bidra betydligt mer till en levande landsbygd, än ännu mer av ett allt mer industriellt jord- och skogsbruk, avslutar Per Jiborn.

Samtliga foton Per Jiborn