Den 23 mars presenterade SLU en förstudie om en återintroduktion av svart stork i Sverige. På plats i Uppsala reflekterade förstudiens huvudfinansiärer, Naturskyddsföreningen och Sveaskog, över rapportens förslag. Medverkade gjorde även en av initiativtagarna, Per Jiborn från Naturskyddsföreningen i Kalmar län, och vi ställde fem frågor till honom kring en möjlig återkomst av svart stork.

Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall
kommenterade förstudien i samband med med förstudiens
presentation på SLU i Uppsala. Foto Björn Nordqvist.

Vilka källor och lärdomar har tjänat som underlag för SLU:s förstudie?
Det är en gedigen rapport som förutom omfattande litteraturstudier bygger på intervjuer med olika nyckelpersoner på bland annat Nordens Ark, det skånska storkprojekt och studiebesök i Ungern och Storbritannien. I Storbritannien finns två anläggningar med flera års erfarenheter av att föda upp svart stork i fångenskap. Deras erfarenheter visar att det är möjligt, men att uppfödning i voljärer bjuder på flera utmaningar.

Vilka är förstudien viktigaste resultat?
Förstudien innehåller flera intressanta slutsatser och förslag. Jag vill lyfta fram tre.

•  Tyskland visar att svart stork kan återkomma med besked. För hundra år sedan var svart stork nästan utrotad i Tyskland. Idag uppskattas den tyska populationen uppgå till någonstans mellan 800 och 900 häckande par.

•  Svart stork är en enstöring som vill häcka i avskildhet, men utvecklingen i Tyskland, erfarenheter från Baltikum och det faktum att svart stork kommer till fiskdammar i Ungern med gott om naturfotografer, visar att ett respektfullt samröre med människor är möjligt.

•  En avgörande faktor verkar även vara tillgång på fisk i rätt storlek under hela häckningen. Det ställer krav på god tillgång till fiskrika vattendrag och våtmarker i närheten av boplatsen. Även grodor kan duga, men svart stork är mer kräsen än sin vita kusin.

Varför försvann svart stork från Sverige?
Enligt fågelskådningens nestor Erik Rosenberg häckade det sista kända paret av svart stork i Tylöskogen i Närke 1954. Skälen till att storken försvann var flera. Ett intensivare skogsbruk har både stört och gjort lämpliga boträd till en bristvara. När glesa blandskogar ersattes med täta granskogar fick storken svårare att flyga bland träden. En avgörande faktor är att det under 1900-talet dikades ut 1,5 miljoner hektar sumpskog, vilket har lett till en kraftigt minskad tillgång på fisk och grodor. Som lök på laxen bidrog jakt för både mat och nöje till utrotningen. Förstudien nämner uppgifter om skoningslös jakt i Sverige i mitten av 1800-talet. I början av 1900-talet ansågs svart stork vara en plåga i närheten av fiskodlingar i Lettland och det betalades ut skottpengar för skjutna fåglar. För hundra år sedan sköts 25 procent av de ringmärkta svarta ungstorkarna från Danmark när de passerade Tyskland och Frankrike.

Vad hindrar svart stork från att återkomma till Sverige?
Utvecklingen i Tyskland ger hopp, men en återkomst till Sverige försvåras av flera faktorer. Svart stork ogillar att flyga långa sträckor över havet. Därför är en spridning direkt från Baltikum osannolik. Under förra året observerades en handfull fåglar på Öland och i Södermanland, Östergötland och flest i Skåne. Få individer över en stor yta gör det svårt för storkarna att hitta en partner. Under sex år återvände en svart stork till en myr utanför Leksand. Den ensamma storken gillade platsen, men någon partner dök aldrig upp. En annan utmaning lär vara brist på lämpliga biotoper med äldre kraftiga träd att bygga bo i och fiskrika vattendrag och våtmarker inom en mils radie. Sverige borde kunna bidra med fler lämpliga biotoper och kanske även utsläppta partners.

Vad händer nu kring svart stork?
Först ska vi berätta vitt och brett om förstudien. På lite längre sikt behöver vi identifiera lämpliga områden i södra Sverige och genomföra olika åtgärder. En insats bör vara ett ökat skydd av äldre skogar med lämpliga boträd som tall och ek. En annan åtgärd är att återskapa vattendrag och våtmarker med gott om småfisk i deras närhet. Parallellt finns kanske förutsättningar för en mindre pilotverksamhet där svenska svarta storkar föds upp. Lärdomar finns i Storbritannien och att överföra och förankra dessa i en svensk kontext lär ta några år. En rejäl dos tålamod är med andra ord en förutsättning. Å andra sidan kan restaurering och ökat skydd av äldre skogsområden ge en rad positiva effekter ganska omgående och det oavsett om svart stork återvänder eller inte. Kanske är det själva drömmen om odinsvalans återkomst som är kärnan i det fortsatta arbetet. Och med tur och skicklighet, kanske drömmen en dag förverkligas.

Länkar:

· Återintroduktion av svart stork till Sverige – en förstudie

· Svart stork – SLU släpper en förstudie

· Bred uppslutning för att återfå svart stork i Sverige

· Svart stork ska främja artrikare skogar i Småland