En grön vind svepte genom höstens kyrkoval. Men på kyrkomötet, som nyligen avslutades, var det de avgående kyrkopolitikerna som röstade. Och där var det kyrkostyrelsens mer diffusa kompromissförslag som segrade. Vi frågade Per Jiborn, skogsansvarig i Kalmar län, vad detta innebär för Naturskyddsföreningens fortsatta arbete kring kyrkans skogar här i Småland.  

 

Många är besvikna på kyrkomötets beslut kring kyrkans skogar. 

Är det dags att kasta in handduken? 

– Nej, absolut inte. Jag förstår att många naturvänner inte är nöjda med utfallet på kyrkomötet i Uppsala. Enanders skogsutredning var ett ljus i mörkret med tydliga nationella mål, som gick att utvärdera och ta spjärn emot. Därför var kyrkostyrelsens förslag från början av sommaren på många vis urvattnat. Men deras argument om att Sverige är avlångt, skogarna olika och att besluten bäst fattas på stiftsnivå vann stöd bland många kyrkopolitiker. 

 

Vad betyder det för Naturskyddsföreningens fortsatta arbete? 

– Att vi måste visa att vi är en stark folkrörelse med engagerade medlemmar, som kan bjuda upp stiften till dans. Vi måste stärka samverkan mellan länsförbunden och stötta kretsar och medlemmar med konkreta tips. Här i Småland är det arbetet redan igång. Vi har granskat hur Växjö stift förvaltar kyrkans skogar och ställt frågor till nomineringsgrupperna inför kyrkovalet i september. Det ska vi bygga vidare på. 

 

Och hur ska det gå till? 

– Låt oss först konstatera att nomineringsgrupperna som tydligt välkomnade Enanders skogsutredning ökade i valet till Växjö stift. Både Öppen kyrka och Himmel och Jord ökade med över 30 procent och De Gröna mer än fördubblade sitt stöd. Undantaget blev Vänstern som backade med 10 procent. Från tidigare sju mandat samlar nu dessa fyra grupper tio ledamöter i stiftsfullmäktige. 

 

Men det räcker väl inte? Det krävs väl minst 26 ledamöter för majoritet i stiftet?  

– Det stämmer. Och det är här som Naturskyddsföreningen kan göra skillnad. Vår valenkät om skogen och de publika samtalen i Kalmar och Jönköping i början av september visar på flera positiva svar från Socialdemokraterna och POSK, som är de två största grupperingarna i stiftet. Kan vi formulera förslag som även dessa två grupper ställer sig bakom, kan vi driva på den omställning som kyrkomötet har beslutat om. Låt vara att kyrkomötets beslut är vagt och diffust, men det kan vi konkretisera på stiftsnivå. 

 

Och vilka förslag och initiativ kan samla en majoritet? 

– Vår enkät visar att det finns en majoritet för en ökad satsning på löv- och blandskog. Att lämna dagens artfattiga barrmonokulturer är ett steg i rätt riktning. På samma sätt finns det en majoritet för en ökad andel äldre skogar och mer av naturnära skogsbruk. Däremot saknas en majoritet för att skydda minst 20 procent av stiftets skogar. Men det finns ett brett stöd för att kartlägga ekologiska, sociala och andliga värden i Växjö stifts skogar. Under tiden som kartläggningen pågår, kan vi kräva att inga skogar över hundra år avverkas. Samtidigt kan kretsar, skogsgrupper och medlemmar tipsa om möjliga reservat på Växjö stifts marker.  

 

Tror du ett sådant förslag kan få brett stöd? 

– Nej, inte bara så där. Men låt oss vässa argumenten, påtala brister i stiftets skogsbruk, lägga konstruktiva förslag och söka stöd hos lokala församlingar. Om det sker brett i många kretsar, tror jag faktiskt vi kan påverka. 

 

Har du fler exempel vad kretsar och medlemmar kan göra redan nu? 

– Det finns mycket, men låt mig peka på två udda initiativ. I februari presenterar SLU sin förstudie kring svart stork. Det är ett initiativ som jag tror ska presenteras för Växjö stift. I början av 1800-talet fanns det sannolikt flest häckande par av svart stork i just Växjö stift. Det är en karismatisk art som behöver våtmarker och äldre skog. Det andra förslaget handlar om äldre ädellövträd, som det råder akut brist på. Fram till 1935 var bok och ek fredade på kyrkans mark. Träden som finns kvar hittar vi sannolikt på tidigare inägomark i närheten av kyrkor och prästboställen. Med hjälp av Skogsmonitors skikt för stora markägare och lövskogar med potentiella naturvärden går det att vaska fram intressanta platser att titta närmare. Och vad vi hittar där ska vi givetvis berätta för den lokala församlingen, då detta är ett av kyrkans kulturarv som bör värnas och skyddas. 

 

Och vad ska kretsarna sedan göra? 

– Berätta för sitt länsförbund om vad man hittat. Sedan blir det upp till våra tre länsförbund att sammanställa detta och uppvakta stiftets kyrkopolitiker. Utfallet av dessa insatser lär bero på hur mycket bred opinion vi lyckas skapa.

 

Kyrkomötet 2025, andra sessionen.

 

Kyrkomötet 2025, andra sessionen, rösträkning.

 

Så blev resultatet!

 

 

Ärkebiskop Martin Modéus.

 

Alla foton av Magnus Aronson / Ikon.