Regeringen har tillsatt en ny skogsutredning. Budskapet från landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) är att tillväxten i skogen måste öka liksom tillgången på inhemsk biomassa. Detta trots att den avverkade volymen i Götaland har ökat med nästan 75 procent sedan 1985 och mängden stående skog i Småland är samma idag som för 30 år sedan. Detta eftersom all tillgänglig tillväxt avverkas. Därmed trappas huggsexan om skogen upp och inkluderar numera även kommunala skogar, vilka har blivit brickor i industrins råvaruflöde.

De senaste åren har medlemmar och kretsar i Oskarshamn och Mönsterås kritiserat förvaltningen av de kommunala skogarna. Förra våren frågade Naturskyddsföreningen i Mönsterås hur kommunens skogar inventeras innan avverkning. Detta eftersom medlemmar i flera fall hittat rikligt med död ved, signalarter som knärot och andra höga naturvärden i skogar som varit avverkningsanmälda.

Men det är inte bara naturvänner som ifrågasätter hur Mönsterås brukar sina skogar. I höstas intervjuades en av eldsjälarna i Ålems cykelförening i Barometern om stora kalhyggen väster om Blomstermåla.

– Om kommunen fortsätter avverka på det här viset så gräver man sin egen grav. Man ska inte underskatta värdet av att ha ett rekreationsområde som Långehäll. Det drar hit besökare och även familjer som vill bosätta sig här permanent, berättade Kristian Norrby, som lagt mängder av obetalda timmar på att utveckla områdets cykelslingor.

Uppmaningen till politikerna att prioritera mellan invånarnas behov av rekreation och mer råvara till skogsindustrin fick omgående svar från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

– Det är väldigt höga naturvärden i markerna kommunen äger. Vi behöver fokusera på att utveckla platserna och göra de mer attraktiva. På sikt tror jag det kan vara ett sätt för oss att locka hit folk, slog Lennart Johansson (V) fast vid samma tillfälle i Barometern.

Någon vecka senare uttalade Naturskyddsföreningen i Mönsterås sitt stöd för förslaget om ett slopat avkastningskrav för kommunens skogar. I en insändare betonade kretsen att det blir allt svårare att hitta naturskogar och att Södra ofta missar viktiga naturvärden. Därför är det märkligt att kommunens egen ekolog exkluderas från processen att bedöma skogarnas kvalitet.

I Oskarshamn har kritiken mot kommunens skogsbruk länge varit en följetong. Men förra året valde de tongivande skogskämparna en annan väg. I stället för debatt i lokaltidningar skulle konstruktiva samtal med kommunen lösa upp knutarna. I slutet av sommaren efterlyste den styrande majoriteten en vision och ett alternativt förslag från föreningarna om hur kommunens skogar bäst förvaltas.

Under hösten ordnades därför en särskild skogsdag där 25 personer från en handfull föreningar diskuterade naturskydd, hotade arter och naturen som resurs för fler invånare och en växande naturturism. Strax innan julen överlämnades sedan en gemensam skrivelse till Moderaterna och Socialdemokraterna, som tillsammans styr Oskarshamns kommun.

Skrivelsen visar att avkastningen från skogen motsvarar mindre än en promille av kommunens budget. Eller att nettot från avverkningar och gallringar motsvarar skatteintäkterna från en handfull familjer, som antingen väljer att bo kvar eller flytta till Oskarshamn. Ett annat argument är att skatteintäkter från turismen har ökat med runt 15 miljoner kronor sedan 2016. Den intäkten är tio gånger högre än nettot från kommunens kalhyggen. Det finns med andra ord starka skäl, även ekonomiska, för att överväga en alternativ förvaltning där skogens roll för besöksnäring och antal invånare får väga avsevärt tyngre än idag. Sedan tillkommer vitala värden som bättre folkhälsa, ökad kolinlagring och fler äldre skogar med högre biologisk mångfald. Det borde vara självklart att en kommun visar vägen och axlar ett större ansvar när det gäller den akuta natur- och artkrisen, men Oskarshamns kommun har inte ens en egen kommunekolog.

För tillfället är de ”konstruktiva samtalen” pausade. I januari antog nämligen politikerna en ny årsplan med nya kalhyggen. Detta utan att vare sig besvara eller ta hänsyn till den inkomna skrivelsen. Föreningarna svarade med ett pressmeddelande där de uttryckte sin besvikelse över att dialogen inte var allvarligt menad.

Kalmar är bland de län som har minst areal skyddad natur på land. Och om vi räknar bort Öland uppgår den skyddade landarealen bara till drygt 16 200 hektar. Det vill säga ynka 1,6 procent av fastlandets areal är skyddat av nationalparker, naturreservat och skogligt biotopskydd. Det är det strikta skyddet på Öland, drygt 18 700 hektar, som räddar Kalmar län från att vara sämst i landet. Men fina öländska naturreservat hjälper föga en hårt ansatt biologisk mångfald i östra Småland. För ett par år sedan försvann den akut hotade kronärtsblåvingen och veronikanätfjärilen inte bara från Kalmar län, utan sannolikt även från Sverige. De hade sina sista kända fästen i Västerviks respektive i Nybros kommun.

Samtidigt förfogar länets tio kommuner i östra Småland tillsammans över nästan 16 000 hektar skog enligt en färsk kartläggning från Skydda Skogen. Det vill säga nästan lika mycket som idag är skyddat i östra Småland. Det innehavet borde vara en viktig pusselbit för att öka naturskyddet, om inte politikerna menar att ansvaret för den biologiska mångfalden helt ska lämpas över på tusentals små privata skogsägare.

Därför tar nu Naturskyddsföreningen i Kalmar län initiativ till en regional kartläggning av hur kommunerna värderar och använder värdefull natur. Tanken är att kommuner ska redovisa hur de arbetar med sina egna skogsinnehav, verkar för att öka andelen skyddad natur och stimulerar traktens besöksnäring att använda naturreservat och nationalparker för att locka fler besökare att stanna längre. Vidare kommer enkäten ställa frågor om klimatsmarta transporter och naturens betydelse för ett stabilt befolkningsunderlag och folkhälsan.

Resultatet från kartläggningen ska redovisas vid två tillfällen. Dels i början av juni och då med fokus på klimatsmarta och somriga resmål där spännande natur kan upptäckas på cykel. Den andra delen av rapporten, där kommunernas attraktionsförmåga rangordnas utifrån värdefull natur, är tänkt att offentliggöras och spridas när O-Ringen går av stapeln i mitten av juli i Oskarshamn.

 

Foton: Jan Herrmann