Hygge på Växjö stifts stora skogsfastighet vid Gökhultesjön.

Förra höstens kyrkomöte lämnade ansvaret för kyrkans skogar till respektive stift. Regional anpassning var ett tungt skäl i debatten. Nu visar det sig att två stift kan göra helt olika bedömningar om vilka skogar som ska skyddas. Det visar en avverkningsanmäld skog på Växjö stifts största skogsfastighet runt Gökhultesjön i norra Mönsterås. 

Kyrkans egen skogsutredning föreslog konkreta nationella mål för kyrkans skogsbruk. Det välkomnades av Naturskyddsföreningen och många andra och skogen blev en fråga i förra höstens kyrkoval. Men kyrkomötets beslut i november 2025 innebar att ansvaret för kyrkans skogar istället landade på landets tretton stift. Skälen handlade om kunskap i stiftens egendomsförvaltningar och möjligheten till lokal och regional anpassning. 

Nästan hela Växjö stifts skogsinnehav ligger i Småland. Ett landskap som präglas av ett intensivt skogsbruk med hög avverkningsnivå, allt längre rödlistor och det lägsta skogsskyddet i Sverige. I hela Sverige uppgår arealen formellt skyddad produktiv skog till drygt sex procent. I Småland är siffran lite över två procent. En rimlig utgångspunkt är därför att Växjö stifts bidrag till biologisk mångfald och ekologisk hållbarhet behöver vara större än för flera andra stift runt om i Sverige.  

I våras motionerade därför tre av Växjö stifts nomineringsgrupper om behovet att kartlägga vilka naturvärden som finns i stiftets skogar. Motionen från Öppen Kyrka, De Gröna och Himmel & Jord var inspirerad av Linköpings stift, där tre experter från Skogsstyrelsen under fyra säsonger inventerade skogar med möjliga höga naturvärden. Resultatet blev att ytterligare runt tusen hektar skog klassades som skyddsvärd och att andelen skyddad skog som behöver skötas ökade.  

I Naturskyddsföreningens enkät inför kyrkovalet i september 2025 ställde sig flera av Växjö stifts nomineringsgrupper, bland annat Socialdemokraterna och POSK, positiva till en kartläggning. Det innebar att det inför valet, fanns en tydlig majoritet i Växjö stift för att kartlägga skogarna. Men egendomsförvaltningens tjänstemän tyckte annorlunda och argumenterade för att motionen skulle avslås. Detta eftersom stiftets alla skogar redan har klassats som produktionsskogar eller frivilligt avsatta för naturvård. Dessutom utförs alltid en naturvärdesbedömning innan en avverkning, för att skogar med höga naturvärden inte ska avverkas av misstag. Merparten av de förtroendevalda lät sig övertygas och på stiftsfullmäktige möte den 28 maj avslogs motionen med 40 röster mot 8. De tre nomineringsgrupperna bakom motionen reserverade sig mot beslutet. 

Ungefär samtidigt anmälde egendomsförvaltningen en handfull skogar för avverkning på skogsfastigheten Gökhult 1:2 norr om Fliseryd i Mönsterås kommun. I början av juni besöktes de avverkningsanmälda skogarna av medlemmar i Naturskyddsföreningen, som bedömde att två skogar hade så pass höga värden att Skogsstyrelsen borde granska de planerade avverkningarna. Men myndigheten hinner inte med och svaret blev två så kallade nollbeslut, vilket innebär att skogen kan avverkas. Samtidigt som skogsmaskinerna anlände, överklagades de två avverkningarna till mark- och miljödomstolen. I det ena fallet hann skogsmaskinerna före och träden föll. I det andra fallet beslutades domstolen att pausa avverkningen och skicka tillbaka ärendet till Skogsstyrelsen. 

Under pausen kontaktade Naturskyddsföreningen i Kalmar län personen som ansvarade för kartläggningen av Linköpings stifts skogar. Här i Gökhult går nämligen gränsen till Linköpings stift bara ett par mil bort. I början av augusti gjordes en naturvärdesbedömning och en första översiktlig inventering enligt den praxis som har använts i Linköpings stift. Bedömningen rekommenderade att den avverkningsanmälda skogen plus omgivande skogar på nästan 50 hektar skulle klassas som skyddsvärd skog. Experten, som har inventerat skog i 40 år och anlitats av Linköpings stift under fyra säsonger, föreslog dessutom en fördjupad artinventering och en dialog med länsstyrelsen om ett möjligt framtida naturreservat. 

I mitten av augusti mejlades den nya naturvärdesbedömningen till egendomsnämnden i Växjö stift. Mejlet besvarades aldrig och frågan diskuterades inte heller på nämndens möte den 1 september. Några veckor senare skickade därför Naturskyddsföreningens tre länsförbund i Jönköping, Kalmar och Kronoberg en skrivelse till Växjö stiftsstyrelse med uppmaningen att Växjö stift behöver kartlägga ekologiska, sociala och andliga värden i kyrkans skogar. 

Svaret från stiftsstyrelsen är allmänt hållet och inte lätt att tolka. Frågan om varför Växjö stift vill avverka en skog, som Linköpings stifts skulle ha skyddat, besvaras inte. Inget i svaret tyder heller på att Växjö stift tänker inleda en ordentlig kartläggning av skogarnas naturvärden. Istället betonar stiftsstyrelsen sitt stora förtroende för egendomsförvaltning och svarar att förvaltningen kommer att ”arbeta mer med alternativa skötselmetoder och även öka avsättningar för naturvård. Det kommer påverka fastigheten Gökhult på ett positivt sätt framöver avseende de ekologiska, sociala och andliga aspekterna.” 

Vad det konkret innebär i Växjö stift skogar återstår att se under de kommande åren. 

Text: Per Jiborn 

 

En alternativ målbild för förvaltning av Gökhultaskogen.